Ture Sjölander, född 1937 i Sundsvall, är konstnären som efter debuten 1961 på Sundsvalls museum blev uppmärksammad experimentell avantgardekonstnär i Stockholm, gjorde många och än mer uppmärksammade konstverk och sedan flyttade till Australien.
Han har en diger cv och har uttryckt sig i mängder av tekniker. ”… Hans produktion består av fotografier, filmer, böcker, artiklar, textilier, TV-program, videoinstallationer, happenings, grafik, skulpturer och målningar. Framför allt består den av ett ifrågasättande och skapande liv. Det är detta som får honom att framstå som en av 1900-talets största svenska konstnärer”, enligt en artikel i konsttidskriften KONSTPERSPEKTIV av Aapo Sääsk , nr1/05.
Dessutom är han en riktigt skön personlighet, tycker Kulturguidens reporter som har varit i Australien och träffat honom. Läs mer om hennes möte med Ture Sjölander här…Ture Sjölander är en mångfasetterad person, inte bara till sin personlighet. Även hans konstutövande är mycket att greppa - så mycket har han producerat i så många olika former, varav en del banbrytande.
Dessutom är hans privata livsöde en sak för sig. Tures son kidnappades 1993 då sonen var tre år, och har sedan dess inte setts till. Med allt vad som följde i den historiens spår…
Så vad ska man välja att berätta om denna man och konstnär som varit verksam i världens alla hörn, men har sina rötter på Östermalm i Sundsvall…?
Sällskaplig ensamvarg
- Jag är lite av en ensamvarg som varken har eller behöver människor nära, beskriver sig Ture.
Uttalandet förvånar mig, för han är så social, spirituell, kommunikativ att det motsäger det. Som att han möter mig med en stor varm bamsekram och ett brett leende då vi ses första gången. Och bjuder in mig att bo några dagar i hans hem.
De följande dagarna får jag, när Ture guidar mig runt, inte bara uppleva omgivningarna kring orten mellan hav och flod på Australiens östkust där han bor. Under våra vandringar på den ena platsen vackrare än den andra får jag även ta del av privatpersonen och konstnären Ture då han berättar öppenhjärtigt om sig och sitt liv.
Många ansikten
Har man mött Ture Sjölander har man mött många ansikten, i flera olika åldrar. Han har glimten i ögat, som vore han en buspojke på sju år. Om det är på fullaste allvar eller bara ett av hans många lustiga infall som får honom att stapla tre par glasögon på näsan, är inte lätt att veta… Samtidigt är han klok och allvarlig - som en 100-åring med stor erfarenhet av livets många skeenden och innehåll.
Allt på samma gång. Han är motsägelsefull, anarkistisk, rebellisk, en provokatör och en humorist.
Man brukar tala om konstnärssjälar, men det känns i detta fall för tamt. Hela Ture är lite som ett konstverk, han själv. Som en bildkonstens Torsten Flink fast utan det mörka vansinnet, men med samma genialitet i den artistiska galenskapen.
Hem igen… kanske
Ture lever ensam ett ganska stilla och lastfritt liv i sitt lilla hus. Som han för övrigt funderar på att byta till ett större.
- Så jag får plats med en ateljé så jag kan måla igen. Fast jag röker ett par cigaretter om dagen, säger han på sitt speciella sätt, pratades om flera saker samtidigt.
Tanken att återvända till Sundsvallstrakten lockar honom också, även om han inte kommer att ge upp Australien och livet där.
- Men ett konstprojekt där hemma vore kul… Finns det något intresse för det, tror du?, funderar han.
Just nu jobbar han mest på nätet där han gör internetkonst. Hans internetkonst har många sidor, extrema mängder nivåer och sammanlänkningar. Men alla är olika sidor av samma sak. Precis så som han själv är.
Rapp i tal och tanke
Ture är så snabb i tanken och i sina associationer att det till att börja med är svårt att hänga med i hans resonemang och diskussioner. Han svär, resonerar och skrattar högt i samma mening.
Han är ju så komplex och motsägelsefull, och han är även allt mellan sina egna ytterligheter. Det tar en god stund att hitta hans tanketakt och hans sätt att prata med vilt hyperassocierande utvikningar, bisatser och kast. Därtill hans humoristiska infall.
När jag väl fått kläm på de bitarna är det otroligt kul att konversera Ture, och samtalen inspirerar den egna tanken. Det gör mötet med honom så roligt och spännande.
Från det ena till det andra
Han kastar sig mellan resonemang om sin syn på konst och sitt förhållningssätt till sin egen konst, över till då han var i Nya Guinea och blev kompis med en inföding.
- Fast ingen av oss förstod den andres språk blev vi goda vänner och jag bjöds hem till hans familj och by, berättar Ture.
Vidare till kvinnorna i hans liv och hans två vuxna döttrar, därifrån till då han vid ett tillfälle fann sig skakandes hand med Marlon Brando då han hälsade på en kompis i USA som skulle presentera sin granne. Ytterligare vidare till anekdoter från hans barndom och kärleksfulla ord om hans älskade mamma och pappa i Sundsvall.
Livstragedi
Och sedan till den tragiska historien om hans son som blev kidnappad som treåring för 17 år sedan, och då Ture mitt i sin desperation och sorg över detta själv blev oskyldigt häktad.
Det här är två saker han inte glömmer. Sin son har han aldrig återsett och såren efter att själv ha blivit misstrodd är djupa.
Med synen i centrum
Ture Sjölander har både mött och arbetat med ett flertal ”kändisar” och även mött ”vanliga” människor, dessutom har han rest en hel del. Därmed har han mycket att berätta.
Mycket handlar om hans förmåga att se. Inte bara att se människor, utan att överhuvudtaget se. Att uppleva sin tillvaro med ögonen som främsta verktyg.
Vikten av det visuella är något han ständigt återkommer till. Hans synsätt och referenspunkt är också han själv och hans ögon, med vilka han girigt slukar sin omgivning. Med eller utan glasögon…
Självbevis
Utgångspunkten för de flesta av hans resonemang är hans eget perspektiv på saker och ting, och han menar att det viktigaste i livet är att förverkliga sig själv. Och att den egna bekräftelsen väger tyngst.
Vi pratar om behovet av att bevisa sig och sitt inför andra. Att bevisa, kunna påvisa, saker som finns och har hänt runt omkring en osv.
- Huvudsaken är att man vet själv, menar Ture eftertänksamt och eftertryckligt.
Ointressanta konstobjekt
Då vi talar om konst och kultur menar han att det måste in på alla nivåer i samhället.
- Konsten och kulturen är ingen handelsvara att tjäna pengar på eller värdera ekonomiskt, utan ett förhållningssätt till tillvaron och verkligheten som en ytterligare dimension, menar Ture.
Därmed är han djupt engagerad i förestående val i både Sverige och Australien.
- Det är också en del av min konstnärliga verksamhet och som jag personligen är opolitisk tycker jag därmed att mitt panorama är något vidare än genomsnittsmänniskans, säger han.
Om själva konstverken menar han att de inte är det intressanta i sig.
- De är bara objekt, anser han. Utan det viktiga är processen i sig; att testa nya vägar, nya tekniker - nya ”whatever”, som han säger.
Monumentalt konstexperiment
Som Monument t ex, som gjordes av Ture och Lars Weck i mitten av 60-talet. Ett konstexperiment som är en historia för sig. Dels genom vad det är, dels genom hur det gick till både i och runt det hela. Så omfattande att jag överlåter på läsaren att själv söka info, t ex på nätet.
Men att verket med elektroniska animeringar inte bara är en föregångare till videokonst, utan även rent tekniskt en föregångare verkar de flesta vara överens om. Liksom att Ture hör till pionjärerna inom konstarten.
Elektroniskt måleri
- Jag själv slog fast definitionen elektroniskt måleri och elektronisk konst. Som jag fortfarande anser vara en relevant definition av vad mina experiment rörde sig om; den absolut första elektroniska animationen, kommenterar Ture och nämner att det absolut första televiserade "videokonst"verket i världen är ett annat av hans verk, Time.
I Monument är ”filmen” inte det egentliga konstverket, vilket Ture anser många felaktigt uppfattat det som. Utan det är själva genomförandet av den elektroniska akten som var det konstnärliga experimentet, medan filmen mer är en dokumentation av det som skedde. Ett avtryck.
(Det skrivna) ordets makt?
Sedan detta om ordet. Även det något Ture ofta återkommer till. Han är ”döless” på det skrivna ordet och tycker värderingen av det är minst sagt överdriven. Han tycker det är för mycket ord och för mycket fokus på orden.
- Och jag gillar inte journalister, säger han och kastar mig med ett pillimariskt leende en retsam blick.
Ändå är hans internetsidor fulla av bevis, bilddokument och – ord. Och han berättar att om det är något han samlar på så är det just dokument av allehanda slag.
- Jag har lådvis, kilovis, säger han. Och viftar med handen åt något obestämt håll där allt detta förvaras.
Parallellt med sin avsky för det skrivna ordet samlar Ture alltså på dokument. Han är verbal och argumenterar och diskuterar, han skriver på nätet och har publicerat böcker som inte bara innehåller bilder utan även text, skriven av honom själv. T ex en om Greta Garbo och han har även jobbat på en bok tillsammans med Charlie Chaplin.
Motsägelsens logik
Motsägelsefullt? Kanske, men 100% kompatibelt om man är Ture Sjölander - där motpoler, kontraster, ytterligheter och spänningen som uppstår däremellan är på något sätt är hans signum, tänker jag då jag efter några intensiva dagar vinkar hej då till honom från bussfönstret.
Och jag undrar stilla, men en smula oroat, hur jag ska kunna beskriva denne komplexe person och konstnär med hans egna hatobjekt de skrivna orden. Ture Sjölander, liksom hans konst, måste ju egentligen upplevas.
Text och foto: Gussie Ericsson
Läs mer på
http://artinvest.homestead.com/bukowskis_stockholm_auktion.html
samt t ex
www.gretagarbo.de/(där det även finns ett antal officiella länkar av Ture och hans CV, plus artiklar)
Komplex = som består av många delar vilka hänger samman på ett svåröverskådligt sätt
|
The Artist that invented Computer
Animation Aapo Saask on the artist Ture Sjolander On an island aptly named
Magnetic Island off the coast of Australia, a Swedish artist lives in
exile. Just like so many others in today's media-landscape, he was first
praised and then brought to dust. However, he has left a lasting imprint
on the world. As early as the 1960's, he made the first electronic
animation. Had he been an inventor, he would have been celebrated as a
genius today, but because he is a predecessor in the world of art, things
are different. In that world, the great ones often have to die before they
are recognized.
|
|
"the origins of video art"
pages: 116, 117, 118 and 181, 182 and 183.
A HISTORY of VIDEO ART
by Chris
Meigh-Andrews
During the period between 1965 and 1975,
which could be considered as the defining period of video art, there was
significant research activity amongst artists working with video to
develop, modify or invent video imaging instruments or
synthesizers.
The first generation of video
artist/engineers include Ture Sjolander, Bror Wikstrom, Lars Weck, Eric
Seigel, Stephen Beck, Dan Sandin, Steve Rutt, and Bill and Louise Etra, in
addition to the well-documented collaborative work of Nam June Paik and
Shuya Abe.
The work of these pioneers is important
because, in addition to exploring the potential of video as a means of
creative expression, they developed a range of relatively accessible and
inexpensive image manipulation devices specifically for 'alternative'
video practice.
TURE SJOLANDER AND
MONUMENT
In September 1966 Swedish
artists Ture Sjolander ( 1937-, Sweden) and Bror Wikstrom broadcast Time,
a 30-minute transmission of electronically manipulated paintings on
National Swedish Television. Sjolander and Wikstrom had worked with TV
broadcast engineer Bengt Modin to construct a temporary video image
synthesizer which was used to distort and transform video line-scan
rasters by applying tones from waveform generators. The basic process
involved applying electronic distortions during the process of transfer of
photographic transparencies and film clips. According to Modin they
introduced the electronic transformations using two approaches. The
geometric distortion of the scanning raster of the video signal by
feeding various waveforms to the scanning coil, and video distortion by
the application of various electronic filters to the luminance
signal.
Sjolander had begun working with broadcast
television with the production of his first multimedia experiment The Role
of Photography, commissioned by the National Swedish Television in 1964,
which was broadcast the following year. With the broadcasting of Time, his
second project for Swedish television, Sjolander was well aware of the
significance of his work and importance of the artistic statement he was
making:
Time is the very first video art work
televised at that point in time for the reason to produce an historical
record as well as an evidence of original visual free art, made with the
electronic medium - manipulation of the electronic signal - and
exhibited/installed through the television, televised.
In 1967, Sjolander teamed up with Lars Weck
and, using a similar technological process, produced Monument, a programme
of electronically manipulated monochrome images of famous people and
cultural icons including the Mona Lisa, Charlie Chaplin, the Beatles,
Adolf Hitler and Pablo Picasso. (Separate text of this work as
below)
This programme was broadcast to a potential
audience of over 150 million people in France, Italy Sweden, Germany and
Switzerland in 1968, as well later in the USA. Subsequently, Sjolander
produced a Space in the Brain (1969) based on images provided by NASA,
extending his pioneering electronic imaging television work to include the
manipulation and distortion of colour video imagery. A Space in the Brain
was an attempt to deal with notions of space, both the inner worldof the
brain and the new televisual space created by electronic
imaging.
Sjolander, originally a painter and
photographer, had become increasingly dissatisfied with conventional
representation as a language of communication and began
experimenting with the manipulation of photographic images using
graphic and chemical means. For Sjolander, broadcast television
represented truly contemporary communication medium that should be
adopted as soon as possible by artists - a fluid transformation and
constant stream of ideas within the reach of millions.
The televised electronic images Sjolander
and his collaborators produced with Time, Monument and Space in the Brain
were further extended via other means. The television system was exploited
as a generator of imagery for further distribution processes including
silkscreen printing, posters, record covers, books and paintings that were
widely distributed and reproduced, although ironically signed and numbered
as if in limited editions.
It seems likely that these pioneering
broadcast experiments were influential on the subsequent work
of Nam June Paik and others. According to Ture Sjolander, Paik visited
Stockholm in the summer of 1966 and was shown still images from Time while
on a visit to the Elektron Musik Studion (EMS). Additionally, Sjolander is
in possession of a copy of a letter dated 12 March 1974 from Sherman Price
of Rutt Electrophysics in New York, acknowledging the significance of
Monument to the history of 'video animation', and requesting detailed
information about the circuitry employed to obtain the manipulated
imagery. In reply, Bengt Modin, the engineer who had worked with
Sjolander, provided Price with a circuit diagram and an explanation of
their technical approach to the project, claiming he 'no longer knew the
whereabouts of the artists involved'.
THE PAIK-ABE
SYNTHESIZER
The Paik-Abe Synthesizer, built in 1969 is
one of the earliest examples of a self-contained video image-processing
device. As we have seen, Ture Sjolander and his collaborators had brought
together video processing technology in temporary configuration to produce
their early broadcast experiments, Paik's synthesizer was a self-contained
unit built expressly and exclusively for the purpose. The instrument, or
video synthesizer, as it came to be known, enabled the artist to add
colour to a monochrome video image, and to distort the conventional TV
camera image. -.......
Extending a dialogue that they had begun in
Tokyo in 1964, electronic engineer Shuya Abe and Nam June Paik began
building a video synthesizer in 1969 at WGBH-TV in Boston, possibly
spurred on by the work of Sjolander in Sweden.
from Chris
Meigh-Andrews book,
A HISTORY OF VIDEO
ART
Publisher BERG, Oxford-New York. First
Edition October 2006
representative video art
works
pages 181, 182 and
183
MONUMENT, TURE SJOLANDER AND
LARS WECK (WITH BENGT MODIN), 1967
( BLACK AND WHITE, SOUND, 10
MINUTES. COMMISSIONED AND BROADCAST BY NATIONAL SWEDISH TV,
1968)
Monument, characterized by Ture
Sjolander as a series of 'electronic paintings' is a free flowing
colage of electronically distorted and transformed icoic media images. Set
to a similarly improvised jazz and sound effects track, images of pop
stars, political and historical celebrities and media personalities,
culled from archive film footage and photographic stills have been
electronically manipulated - stretched, skewed, exploded, rippled and
rotated. The relentless flow of semi-abstracted monochromatic faces and
associated sounds seems to both celebrate and satirize the contemporary
visual culture of the time. In its fluid mix of visual information it
generalizes the television medium, draining it of its specific content and
momentary significance. It creates a kind of 'monument' to the ephemeral -
all this will pass, as it is passing before you now.
Archive film footage and
photographic stills of familiar faces and people, such as Lennon and
McCartney, Chaplin, Hitler, the Mona Lisa - the 'monument' of the world
culture - flicker and flash, stretch and ooze across the television
screen. In some moments the television medium is itself directly
referenced, the familiar screen shape presented and rescanned, images of
video feedback and, at one point, its vertical roll out of adjustment,
anticipate Joan Jonas's seminal tape, although for very different
purposes. The work anticipated a number of later videotapes, particularly
the distorted iconic images of Nam June Paik.
Gene Youngblood described the
psychological power and effect of these transformations i his influential
and visionary book Expanded Cinema (Youngblood 1970):
Images undergo transformations
at first subtle, like respiration, then increasingly violent until little
remains of the original icon. In this process, the images pass through
thousands of stages of semi-cohesion, making the viewer constantly aware
of his orientation to the picture. The transformations accur slowly and
with great speed, erasing perspectives, crossing psycological barriers. A
figure might stretch like a silly putty or become rippled in liquid
universe. Harsh basrelief effects accentuate physical dimensions with
great subtlety, so that one eye or ear might appear slightly unnatural.
And finally the image disintegrates into a constellation of shimmering
video phosphores.
Sjolander and his collaborators
at Sveriges Radio (the Swedish Broadcasting Company) in Stockholm had
worked together on a number of related projects since the mid-1960s,
beginning with The Role of Photography, Sjolander's first experiment with
electronic manipulations of the broadcast image in 1965. This project was
followed with the broadcast of Time (1966), a thirty-minute transmission
of 'electronic paintings' produced using the same temporarily configured
video image synthesizer that was later used to create
Monument.
The system that Sjolander and
his colleagues used involved the transfer of photographic images (film
footage and transparencies) to videotape using a 'flying-spot' telecine
machine. This process produced electronic images which they transformed
and manipulated by applying square and sine signals with a waveform
generator during the transfer stage, often using this process repeatedly
to apply greater levels of transformation.
For Sjolander and his
collaborator Lars Weck, the broadcasting of Monument was the epicentre of
an extended communication experiment in electronic image-making reaching
out to an audience of millions.
Kristian Romare, writing in a
book published as part of an extended series of artworks which included
publishing, posters, record covers and paintings after the broadcasting of
Monument, describes the scope of Sjolander and Weck,s vision and
aspirations for the new image-generating technique they had
pioneered:
see separate article Sjolander,s
CV on the Internet. www.monumentintime.homestead.com/
SCAN
MODULATION/RESCAN
In this process images are
produced using a television camera rescanning an oscilloscope or CRT
screen. The display images are manipulated (squeezed, stretched, rotated,
etc.) using magnetic or electronic modulation. The manipulated images,
rescanned by a second camera are then fed through an image processor. This
type of instrument was also used without an input camera feed, the
resultant images produced by manipulation of the raster. Examples of
this type of instrument include Ture Sjolander,s ' Temporary " Video
Synthesizer (1966-69), the Paik/Abe Synthesizer, and the Rutt/Etra Scan
Processor (1973).
----Original Message Follows---- From: Christopher Meigh Andrews To: turesjolander
Subject: RE: Monument Date: Wed, 01 Jun 2005 12:14:19 +0100 Ture, As you rightly say, there is a sense in which the American artists have written everybody else out of the history of video art. I would like to put some people (such as yourself) back in! I would like to use an image or two from the stills of Monument that I have found on the web, but they are very low resolution. Would you be willing to e-mail an image of greater resolution? (300dpi would be best- jpeg or tiff, if possible) also, i attach a little form so that you grant me the rights to reproduce the image in the book. Is this OK? if so, please fill it in and send it back to me. I would like to do more than simply paraphrase what Gene (Youngblood) has written in Expanded Cinema, which as you say is what M. Rush has done. Any chance that you can tell me a little bit more about your ideas with Monument and how it began? I will of course piece togther what I can from the web site, and from what Aapo Saask has written. I also will talk to Brian Hoey and Peter Donebauer. i also have the Biddick Farm catalogue from the exhibtion at Tyne & Wear, which has a little info. All best wishes to you- and i will certainly send your regards to Brian & Peter!!! Chris Dr. Chris Meigh-Andrews PhD (RCA) MA, HDCP Electronic & Digital Art Unit 38 St. Peters Street Preston PR1 7BS |